Attriana.: Idag var det minus 16 grader. Som vanligt enligt veckoschema tömkörde jag i onsdags, red henne på banan i torsdags och skulle även arbeta på banan dag fredag.

När jag gick ut från stallet gick min man samtidigt in i vårt hus. Det gjorde att flykten kom till hennes kropp och hon förknippade gardinerna på verandan som jag satt för med det otäcka att ytterdörren stängdes. Det är ca 60m mellan stall och boningshus. Jag ledde henne runt på gården tills hon slappnade av något så när.

Red sedan på ridbanan och hade tänkt att bara arbeta med lösgörande övningar. Men det gick s bra så jag kunde inte låta bli att samla lite. Kortade henne bara några steg, men se det räckte. Hon blev plötsligt rädd för ladan och kastade sig bockandes tvärs över ridbanan. Jag hamnade på sniskan, tappade ena stigbygeln men satt kvar och hon bockade inte av mig. Stolt av mod att jag klarade av det med livet i behåll forstsatte jag att rida. Men nu hade hon flykten i kroppen och kastade sig på samma sätt igen när jag kom till samma ställe vid ladan igen. Denna gång var jag mer beredd och det gick bra. Det tyckte inte hon utan hon nosade på mitt ben och bad mig stiga av. Det brukar hon alltid göra när vi kommer tillbaks efter en uteritt och inte går av direkt vid stallet. Jag förstod vinken! Det började bli farligt och hon kunde inte behärska sig. Ledde henne några varv och när hon hade fått ur sig flykten och sänkte huvudet satt jag upp igen och avslutade som jag brukade med cirklar på en åttvolt. 

Dagen efter det var minus 25 grader. Bägge hästarna rids idag på tvådelat gummibett 

En väldigt pigg Attriana. Efter att ha gått runt några varv på gården aktiverade jag hennes hjärna genom att ställa upp henne mellan  ett par skaklar några gånger och gav henne beröm. Hon har blivit duktig på det nu och tänk om man skulle ta och köra in henne?

När vi kom ner på banan kom flykten tillbaka i hennes kropp. Jag lät henne trava runt på lina för att göra av med energi. När vi kom till galoppen kom hon själv ihåg att hon kunde få godis om hon galopperade så där jättesakta. Ock! Det gav ju resultat. Det är där vi är utbildningsmässigt just nu. Det går lättast i vänster varv men hon kämpar verkligen på i höger varv också. När hon lugnat sig sänker hon huvudet nästan ända ner till marken. Det är hennes tecken till mig att det är OK för mig att rida.

När jag satt upp, var min plan att inte skritta igenom alla rörelser som jag brukar eftersom det ändå var minus tio grader. Men hon är mycket noga med att det alltid ska vara som vanligt. Så jag fick finna mig i det och gick lite snabbt igenom alla rörelser. Hon hade jobbat så mycket på linan så jag nöjde mig att rida tre långsidor öppna åt bägge håll och skänkelvikning på diagonalen. Därefter som vanligt avslutade jag med en stor åttvolt i låg form.

Marion fick träna skaklarna lite mer för hon tycker fortfarande att det är lite läskigt att stå framför släden. Därefter gick jag varv på varv runt på gården med en lös skakel. När den nuddade henne tyckte hon att det var läskigt, så jag jobbade på en hel del.  Hon drog en suck av lättnad när jag satt upp på henne. Jobbade mycket med lösgörande arbete som vanligt med henne. Flyttade bakdelen utanför volten, skänkelvikning, galoppombyten, Hon är den svåraste hästen jag har. Kommer henne inte riktigt nära. Hon har alltid en liten spänning som resulterar i att hon springer och inte lyssnar. Jag tappar lätt tålamodet med henne, stackars häst. Galopperade mycket, det brukar göra henne fin och jag slipper springandet. Minskade volten i sluta och gick ut i skänkelvikning, vänster varv fungerar bäst. Tre gånger i bägge varven som vanligt. Flyttade även ut bakdelen i galopp på volten, det gör henne väldigt samlad. När jag skulle avsluta henne kom springandet tillbaka. Jag vill inte ta henne i mun och det är jobbigt med halvhalt vartannat steg. Kom på ett nytt sätt, gjorde som Westernryttarna gör, satt fram hälarna i stället när jag ville ha ner tempot. Det fungerade perfekt! Hon tröttnade snart att springa och det var väldigt lätt att göra det. Alltid kul när man hittar på nya lösningar.

Fredag. 

Idag red jag Attriana och Isabella, bägge på tre-delat metallbett. 

Attriana var fortfarande väldigt taggad eftersom det blåser. Det snöar och är minus 10 grader så det är inte så konstigt. Hon blir dock alltid lugnare när vi kommer ner på ridbanan som  tur är. Idag fick hon en noggrannare genomgång av gymnastikövningarna i skritt. Allt flöt på så bra att jag gick vidare med böjning (öppna och sluta samtidigt). Hon har bara gjort det några gånger och haft svårt att böja sig till höger. Nu hade slanten trillat ner och det fungerade bra i bägge varven. Det är alltid svårt att veta om svårigheten sitter i huvudet eller i kroppen. Travade igenom alla rörelser även i sluta. Hon höll sig i skinnet trots att öronen var spetsade framåt hela tiden. Gick så över till galopp och gjorde fattningar ur stora bakdelsvändningar i skritt och fick då den samlade bärande galoppen hon visade mig igår. I höger galopp blir hon lite för laddad än så länge. Det är en övning vi hållit på med hela hösten och hon har tyckt att den varit svår. I fattningen till höger har hon alltid stannat, stått still och funderat ett tag innan hon fattat galopp. Jag började känna att det tagit för lång tid och började ge henne lite godis efter fattningarna. På så sätt fick jag bort problemet som var orsakat av stress. 

Med Isabella är det inga problem alls. Hon sitter inte fast någonstans, kan alla rörelser och är ett energiknippe. Det är  rena nöjesridningen. Höll till på vår upplogade rundbana på vallen. Efter gymnastikövningarna i skritt arbetade jag i galopp; med sluta, förvänd galopp och små tempoväxlingar. Gjorde 30 piaffsteg sammanlagt, sen blev hon för laddad så jag avslutade i låg form. 

Lördag. 

Idag red jag Attriana och Marion, bägge på rakt plastbett. 

Attriana ändå mer laddad. Idag klarade hon inte ens av fågelkvitter utan att fara i luften. I morgon måste hon ut på en skogspromenad. Passade mig för samlande rörelser, arbetade lösgörande med serpentiner, skänkelvikningar och öppna i lättridning. Ökningar i trav på långsidorna och samlad trav på kortsidorna klarade hon av. Övergångarna skritt - trav på volten blev till piaff - trav, så de fick vi överge. Ville dock utmana ödet lite och gick över till gårdagens övning, bakdelsvändning - galopp men i dag hoppade vi över galoppen och tog det i trav. Ville kolla att hon lyssnade på mig och att hon kunde tänka om från galoppfattningar till travigångsättningar i denna övning. Därefter avslutning och vi var nöjda bägge två.

Sist hade jag problem med att Marion var springig i trav och inte lyssnade på halvhalterna. Så i början på ridpasset arbetade jag mycket med det och det gav resultat. Sa även åt henne att hon skulle lyssna mer på mina förhållningar. Det är nu en halvmeter snö på banan och naturligtvis ändå jobbigare att ha med sig bakdelen hela tiden men hon var duktig idag. Red bara lösgörande i låg form med henne ca 20 min.

Söndag minus 14 grader och snålblåst

Började arbeta med Attriana. Idag tjurade hon när jag ryktade henne under magen och grinade illa mot mig. Ett sådant beteende får man absolut inte acceptera. Hon skulle aldrig våga göra så mot fjordingarna. Alltså måste jag säga till på skarpen vilket resulterade i att hon blev from som ett lamm. Retade henne genom att  demonstrera min status och borstade henne extra mycket under magen. Speciellt  ston och hingstar måste veta sin plats. En häst ska avguda och respektera dig i alla situationer och du ska kunna röra din häst i alla lägen och överallt på kroppen.

Idag blev det löshoppning för att göra av med lite energi och träna upp flåset. Hon hoppade ett enkelhinder på 80 cm tio gånger. Det blev alltså åtta meter, eller hur? Hon tyckte det var roligt, busade en del men jag hade kontakt med henne hela tiden. När jag löshoppar bygger jag hinder på banan och släpper hästen samt har kontroll med en longerpisk vilket varv jag vill att de ska hoppa i. Hon blev inte stressad och med andra ord inte svettig men lite flåsig.

Isabella fick dra släden. Hon var alldeles till sig innan vi kom iväg. Höll på att käka upp en repgrimma i stallet och piafferade nästan när vi spände för. Var lite fundersam hur det skulle gå? Men hon skötte sig exemplariskt. Körde 3 km på slingan i varierat tempo. Tyvärr går det inte så bra att köra på vägen. En vägbana sluttar åt bägge sidor och släden glider hela tiden mot dikena. Det är lätt att välta med en släde.  Med min första häst Trulls välte jag massor av gånger. Det var bara att räta upp släden medan han tålmodigt väntade. Jag vet inte hur Isabella skulle reagera.

Marion fick komma ut i skogen med sin älskade Anna. De var fulla av snö när de kom hem. Hon hade uppfört sig bra. Tyvärr hade de kört med skoter där vi brukar rida så där blev det bara skritt.    

Minus 14 grader och sol

En härlig vintertur på sviktande vita vintervägar med Marion och Attriana. Bägge hästarna pigga men utan bus. Travade ca 40 min. Bra med omväxling att arbeta på lite fastare underlag idag. Det är djup snö både i hagen och på ridbanan. Efter en skrittpromenad på nya vägar i skogen hamnade vi på en åker. Vi stannade och funderade hur vi skulle fortsätta. Attriana spanade ivrigt på omgivningen. I samma ögonblick som vi tänkte tanken att vi skulle vända beslöt hon också att det var bäst att vända. Hon är inte dum den hästen.

Minus 26 grader, brr!!!

Idag är hovslagaren här, sulor och fyra broddar i varje sko. Hästarna har bara varit ute ca fem timmar. De behövs inne för att hålla värmen i stallet. Isabella var ute i skogen med  sin älskade Malin. Hon  hade varit riktigt pigg och gjort bakutsparkar i galoppen.

De två andra har vilodag.

Minus 32 grader på morgonen och 28 under dagen.

Som tur är vilar alltid hästarna dagen efter en skoning!

Härligt bara minus 12 grader! Attriana tömkörde jag  och Marion red jag, bägge på rakt gummibett. Hästarna var lugna och lösgjorda så jag valde att arbeta med samlande arbete och kortare pass eftersom snön idag var hårdare och jobbig att gå i.

Attriana var mindre laddad idag trots vila i går och att hon hade varit inne i stallet mer än vanligt. Efter 15 min promenad runt den upplogade banan gick jag in på ridbanan för att arbeta med  dressyr. Körde  henne  lite överallt på banan för att trampa ner snön. Hon var fin i böjning åt båda hållen. Ryggade även  sex steg. I trav arbetade hon själv i låg form trots att jag använde de översta ringarna på tömkörningsgjorden. När jag började med övergångar till skritt ville hon återigen visa sin piaff. Idag köpte jag hennes idé eftersom hon var så lösgjord. Arbetade på volten med tre repriser åt bägge håll. Kommandot jag använder är enbart rösten. Några gånger satt hon så djupt att hon hade svårt att trampa men jag belönade det eftersom målet är att orka trampa när hon sitter så djupt. Belöningen består av mustangpellets som jag alltid har i fickan.  Efter piaffstegen tog hon några steg i skritt för att sedan trava iväg i lång och låg form. Precis som jag vill att det ska vara. Allt gick så bra så jag kunde gå vidare till piaff - galopp. Hon arbetade med koncentration och den samlade galoppen blev OK. Avslutade bägge galopperna i lång och låg form. Det är så häftigt att arbeta med henne eftersom hon vill göra allt rätt. Sen är det inte helt fel att hon rör sig fantastiskt och är vacker att titta på. Social träning idag var att ställa upp i skaklarna och krypa in och ut genom stalldörren genom filtar som hänger där för att hålla värmen i stallet.

Marion red jag på banan. Hon var mjuk och fin i sidorna men skjuter ut vänster bog som vanligt. Korrigerade det genom att själv följa med i rörelseriktningen med mina axlar till höger. Det hjälpte men jag fick verkligen koncentrera mig. Det är lätt att missa att flytta fram vänster axel när man är högerhänt. Red lösgörande överallt på banan för att trampa till snön. Därefter övergick jag till de samlande rörelserna. Red först några enkla byten. Red sedan halva steg i trav öppna, fortsatte med övergångar i samma rörelse. Därefter övergångar i galopp med endast tre galoppsprång. Sedan piaff - skritt, piaff bakåt några steg och gjorde tre levader. Avslutade med piaff - passage som hon har svårt för. Hon blev stressad  och började med att rusa igen när jag avslutade i den låga formen. Fick henne att lyssna på förhållningen och därefter gick det bra men fick återigen korrigera den vänstra bogen.

Inkörningsträningen  bestod av att ställa upp i skaklarna framför släden. Efter ett tag fungerade  det. Hon fick även gå med en lös skakel på en sida i taget, lite läskigt fortfarande. Hon är en ängslig häst och jag går ofta igenom hennes stresspunkter innan ett ridpass. Bytte veterinär inför tandraspningen i höstas. Hon upptäckte att Marion hade taggar på tänderna längst in som hade gjort sår på insidan av  kinden. Det är förmodligen orsaken till att hon känts stressig ibland och är spänd i kroppen. Kan nog ta väldigt lång tid att reparera tyvärr.

Kallt igen minus 16 grader. Det ska bli ännu kallare i morgon så vi passade på att kantra hästarna på slingan. Utmärkt arbete för Attriana efter det  samlande arbetet igår. Attriana blev glad när hon hörde sin hjälpryttares röst. Alla tre hästarna tycker mycket om sina hjälpryttare. De tar ut dem på opretentiösa ritter medan jag ställer mer krav på hästarna.

Attriana reds på tvådelat gummibett, Isabella  på rak gummistång med kedja. Attriana kantrades 3.5 km. Hon fick galoppera på i olika tempon. Hon är  självständig och bryr sig inte om andra hästar när hon galopperar. Isabella galopperade jag 1,5 km men lekte med slutor och byten. Galopperade även i  riktigt kort galopp. Ingen av hästarna blev svettig. Bägge hästarna såg väldigt nöjda ut efteråt.

Idag var det minus 25 grader på morgonen och 20 grader under dagen!! Marion gick på rakt gummibett med kedja och Attriana med grimma.

Marion arbetade jag på gården som är plogad och har en rolig “ridbana”. Den består av en svagt sluttande väg på ca 70 m och en rundel med en diameter på ca 30 m. Jag kollade först  igenom henne med lite lösgörande arbete. Hon kändes bra så jag övergick till samling ganska snart. Man vill  inte rida för länge när det är så kallt. Huvudarbetet idag var övergångarna från piaff till passage, som hon har svårt för. Förberedde i trav med skolor i halva steg och provade något nytt; skänkelvikning i halva steg. Gjorde många små tempoväxlingar och trampade henne. Problemet med övergångarna till passage är att hon är för låg  fram i piaffen och det blir gärna skrittpiaff. Hon förstår hur det ska vara men får inte till det i sin kropp. Det är en  häst som saknar den naturliga energin. Hon försökte göra sitt bästa och till slut resulterade det i en ganska skaplig passage. Vi arbetade med det svåra arbetet på raksträckan och varje gång vi kom upp på gården till cirkeln tog jag ett lösgörande varv. Avslutade med att rida in i skaklarna idag, det var inga problem alls. Ska jag spänna för när jag sitter på kanske? Hon kändes väldigt fin idag!

Jag hade problem med astma och andning idag på grund av kylan. Det gick bra att rida sakta och samlat med  Marion då man inte får i sig så mycket kalluft.  Attriana däremot  skulle bli för taggad av ett sådant arbete en sådan här dag. Jag beslöt att arbeta henne lös på banan. Det är mycket behändigt. Jag står mitt på banan med ett körspö i handen och med röstkommando dirigerar jag henne. Började med tempoväxlingar i trav; kort trav på kortsidan och ökningar på långsidorna. Hon kom igång mer och mer och såg rikligt rörlig ut. Därefter fick hon göra samma sak i galopp. Hon var duktig och det blev mycket belöning med godis. Jag kallar in henne och hon stannar alltid ca tre meter ifrån mig och undrar om det var “godisbra“? Jag har alltid belöning bestående av godis till min hästar och visst de tigger. De tigger på så sätt att de försöker göra sitt arbete bättre. Det får bara godis för arbete som är svårt för dem, förutom Isabella som jag skämmer bort. 

När jag var klar bad jag henne avsluta i trav på volten i låg form. Hon var inte överens med mig. Jag hade ju glömt bort den samlade galoppen på volten. Hon gav sig iväg i en fin samlad galopp några varv. Hon såg så stolt ut när hon fick godis och visade mig sedan den andra galoppen. Nu  avslutade hon självmant i den låga formen på volten i trav. Vi har en härlig kontakt. Att krypa ut genom filtarna i dörröppningen idag var helt naturligt.

Det blev en annorlunda dressyrträning idag!

 

Idag var det exakt samma temperatur som igår, börjar bli lite tröttsamt. Även hästarna  fick samma jobb som igår. Attriana gick dock på tvådelat gummibett och reds. Marion fick utföra träningen i djup snö. Då snön fortfarande är hård och krävande blev det pass på 20 min. Marions passage gick bättre idag, koncentrerade mig mot formen. och klarade även en sträcka på 20 m. Attriana kändes mjuk och fin. Den samlade galoppen är underbar.

Marions hjälpryttare Anna har varit på semester en vecka. Från den dagen hon åkte har Marion varit loj. Var lite fundersam om hon var sjuk. Hade inte ens någon energi när vi red ut? Så jag har tagit det lite lugnare. Idag nämnde jag att Anna kommer hem i morgon. Underligt men hon var som en ny häst under träningspasset. Pigg och alert och gjorde även några buskast åt sidan. Visst är det märkligt hur de kan förstå. Jag är inte förvånad längre eftersom jag har varit med om liknande reaktioner förr. 

Hittade en vildkatt ihjälfrusen i vedboden idag. Känns mycket sorgligt när man tittar på våra två katter som sitter på en pall framför braskaminen.

I morgon har alla tre hästarna vila

Även idag blev det vila för hästarna då medryttarna inte kunde rida.

Fortfarande kallt, 20 minusgrader på natten och 16 grader på dagen. Snön på ridbanan är fortfarande väldigt hård. Hade tänkt att löshoppa men det skulle bli för jobbigt, valde i stället att tömköra Attriana. Vi började med att tillsammans med husse undersöka motorrummet på vår brummande Volvo. Mycket spännande tyckte Attriana. Tog sedan en promenad. Därefter arbetade jag på den plogade gårdsplanen. Körde igenom alla rörelser i skritt. Öppna och sluta i de mer lösgörande varianterna med extra mycket böjning. Sluta till höger har aldrig fungerat så bra som idag. Avslutade med några piaffsteg i tre omgångar och godis. Nu fungerar piaffen så pass bra på töm att jag kommer att lägga in den under ryttare också. Travade och galopperade sedan några varv i låg form på ridbanan.

Med fjordingarna red vi ut på en härlig tur med mycket trav och galopp. Isabella var ruskigt pigg. Vi kom tillbaka med isiga pannluggar och vita ögonfransar.

Äntligen mildare med minus 10 grader. Trots det var Attriana “på tårna” idag. Det tog sig uttryck i att vara rädd för soptunnan som stod för tömning ute vid vägen. Hennes flyktinstinkter kan också komma av att vi trampade lite i piaff igår. Jag går inte vidare med den träningen idag. Däremot så hämtade jag upp soptunnan tillsammans med henne. Det låter mycket om den när man drar den men hon klarar det bäst av hästarna.

Det märkliga idag var att hon inte hade tid att värma upp i rörelser i skritt som vi alltid brukar göra. Det har inte hänt sedan hon var i tre-års åldern att hon ville hoppa över det. Ok! Vi gick några rundor på ridbanan i skänkelvikning på volt, lite tempoväxlingar och även bogen in i skänkelvikning. Men, hon gick hela tiden och väntade på galoppen. När hon fick tillåtelse blev det en sakta lugn galopp. Idag fungerade högergaloppen bäst. Det var det jag såg på slutorna till höger igår. Men nu kom vi till ett problem. Hon ville inte sluta galoppera i höger varv! Hon var förmodligen så nöjd med sig själv och ville inte sluta! Lyckades jag bryta av fattade hon galopp direkt igen. Tog in henne på en 12m volt men det hjälpte inte. Har aldrig varit med om något liknande. Det kändes som hon skenade men i sakta galopp i låg form. Att jag upplevde det så beror nog på mitt dressyrintresse och att man har kontroll i varenda steg. Det ska bli spännande att utveckla galoppen nu. Men godisberöm behövs inte längre i denna övning. Hon arbetar nu med självkänsla och utan spänning.

Att få hästarna att arbeta med Marion fick ett arbete på gården i skritt. Hon kändes ovanligt fin. Hon var lika böjlig åt bägge håll. Ryggen kom upp fint i samlingen. Avslutade henne på ridbanan i trav med skolorna på fyrkantspåret och skänkelvikningar på diagonalerna. I galopp arbetade jag med att öka och minska volten och tempoväxlingar.

Båda hästarna gick på tvådelat metallbett och inte mer än 15 min i den tunga snön på ridbanan. 

Idag var det underbart väder, minus fem grader. Tog Attriana med medryttare och Isabella på en galoppslinga  som en granne plogat upp. Mycket snällt! Attriana blev som vanligt “sju meter hög “och gick med höga knälyft och svävande gång förbi närmsta grannens hästar. Tyvärr får hon igång deras hästar i hagarna också. Hon tycker inte om lösa hästar men hästar med ryttare på är inga problem. Hon blev attackerad av en häst i hagen bland de första dagarna hon var hos mig. Sedan dess har jag haft detta problem.  När vi kom fram till slingan, som är ca en km, fick hon galoppera ett par varv medan jag skrittade Isabella som var lite loj idag. Attriana visade sin fina sakta galopp men sin medryttare tyckte att den var för tråkig så han ökade tempot och hon fick gå riktigt snabbt. Mycket bra tänkt och det blev en bra lung- och hjärtträning. På vägen hem passerade vi grannens hästar igen och nu var varken hästar eller får farliga. Hon hade nu fått ge utlopp för sitt flyktbeteende under galopparbetet så hon var nöjd. Vi ritade ett kors i taket när vi kom hem. Det var första gången hon gått förbi utan att bli tänd. Attriana gick på tvådelat gummibett och Isabella på ett rakt gummibett.

Idag får jag göra det roligaste jag vet; att rida dressyr. Både Marion och Attriana gick på två-delat metallbett. Kände igenom deras stresspunkter och Attriana kändes bäst som vanligt. När jag stretchade dem efteråt kändes bägge fina.

Började med Attriana och red idag noggrant igenom alla rörelser i skritt. Höll till på ridbanan och stora mittvolten. Flyttade fram- och bakdel utåt och inåt, böjde henne på en liten åttvolt och böjde även halsen ordentligt åt båda hållen. Hon kändes fin! Arbetade på samma sett i trav,  även med små  tempoväxlingar. Testade galoppen och nu var jag beredd att hon inte ville bryta av. Fick ta tag i henne några gånger för att få henne att lyda. Höll henne i en högre form än hon själv ville. Hon klarade nu att galoppera på en tiometersvolt i båda varven. För att träna övergångarna valde jag att rida galoppfattningar från bakdelsvändningar på volten. Bytte galopp varje varv. Det löste problemet att få henne att sakta av till skritt från galopp. Hon la in några piaffsteg själv i vändningen inför fattningen men det tillåter jag inte än. Hon blir nog peppad ändå. Höger galopp fungerade fortfarande fint, i vänster galopp blev det små bocksprång. Hon blir väldigt taggad av samlingar fortfarande så jag körde övningen tills hon lugnade ner sig. Därefter avslutade vi med nosen i backen på den stora åttvolten. I morgon ska jag gå vidare med en ny galoppövning som ska bli spännande att pröva.

Tanken med Marions arbete idag var att hitta gummibandskänslan i tempoväxlingarna och övergångarna. Jag koncentrerade mig på att vara noggrann med att använda mitt bäcken på rätt sett. Hon lyssnade otroligt bra och jag behövde inte använda handen alls. Red därefter snabba växlingar mellan öppna och sluta. Det för  att få henne snabb i tanken. Gjorde samma sak i trav och galopp. I galopp red jag även byten i vartannat steg. De blir inte rena men jag hjälpte henne med att ha henne hög i fram, då går det lättare. Därefter kom jag till piaff - passage övergångarna. Nu var hon verkligen koncentrerad och tänkte så det knakade. Hon lyckades riktigt bra. För att inte förstöra den fina känslan avslutade jag i skritt. Red henne på travslingan på vallen där det var nyplogat och fint. Hon slapp till och med skakelövningarna idag.

En taggad Attriana idag. Marion skulle iväg på en tur med en annan häst samtidigt som jag skulle rida Attriana. Helt naturligt att hon blev uppspelt och gnäggade efter Marion men ändå var hon samarbetsvillig. Efter en promenad på slingan höll vi till på ridbanan. Mjukade upp henne på volter. Sluta på volt tycker hon är svårt. Nöjde mig med några steg och gjorde sedan övningen på långsidan i stället. I traven jobbade jag med många övergångar till skritt, till halt och till ryggning, för att sedan gå vidare till tempoväxlingar. Arbetade med vikthjälper och försökte få hennes bakben lite snabbare med hjälp av smackningar. I galoppen lät jag henne först bara rulla på, hon vill så gärna galoppera. När hon var ung väntade jag länge med galoppen.  Ville att hon skulle ha bra balans först. Hon galopperade dock inför tre-års testet. Började arbeta henne i galopp som sexåring. Nu är hon så stolt när hon får galoppera. Efter att hon fått rulla på i bägge varven började jag med övergångar till trav. Jag vill att hon ska lyssna mer i galoppen och jag vill inte behöva använda handen. Under galoppen började jag rida lätt och min kloka häst förstod direkt att det var trav jag ville ha. Gjorde en hel del övergångar som fungerade perfekt och avslutade som vanligt. Hon var lite taggad i början men snart kom nosen ner i backen. Nu börjar hon kännas så bra att jag antar att det är mycket som är fel och jag måste nog snart rida för någon tränare. Man blir så lätt hemmablind. Red henne på tre-delat metallbett.

Isabella fick jobba med släden idag. Körde sju varv i trav på slingan. Hon ser ut att älska att dra. Blev inte ens svettig. Gick med postkandaret och skygglappar som vanligt.  Tog några fina vinterkort som jag ska sätta in på hemsidan.

Under måndagen vilade hästarna som vanligt och i tisdags var Isabella och Marion ute och busade och galopperade med Malin och Anna. När jag skulle nattfodra Isabella tittade hon inte ens på sitt hö.  Havren var däremot god. Vet inte om det var fel hö i påsen hon fått? Det är svårt att se skillnad. Jag tog ut hennes  hö och la in nytt från hennes foderparti, då åt hon direkt! Hon har nämligen eget hö. Jag förstår inte varför hon bara vill äta av sitt höparti. En liten diva är hon!

I onsdags var det dags för hoppning med Attriana och Marion. Vi byggde hinder på slingan som bildar en åtta varav en cirkel är liten.  Det blev mer teknik än höjd, då vi placerade hindren på böjda spår. Båda hästarna tände till ordentligt och tyckte det var roligt.

Idag red jag Attriana och Isabella i dressyr. Bägge på slingan eftersom det är ganska mycket snö på banan. Ock, det är roligt att rida på längre raka spår. Man kan rida rörelserna under en längre sträcka. Red bägge hästarna efter ungefär samma mönster. Temat var lösgörande. Red skolorna under lättridning och använde ett rätt friskt tempo men samtidigt lite högre form. Varierade även med låg form.   Det var nyttigt att rida sluta på detta sätt eftersom det är lätt att bromsa i slutan. Det är bra att  kunna ändra form och tempo i alla rörelser.

I min blogg vill jag berätta om filosofin i dressyren, att man varierar träningen och har roligt men ändå tänker dressyr. Jag kommer hädanefter inte nämna så mycket detaljer. Jag varierar alltid bett, jag stretchar ofta och jag går igenom stresspunkterna på hästarna. De får alltid mat fyra gånger per dag och är ute i hagen på dagarna. Jag rider aldrig med lindade ben och ofta utan nosgrimma eller har den löst spänd. Hästarna arbetar i ett tvåveckorsschema. Jag värmer alltid upp i skritt minst 15 min och lägger in många skrittpausar.

 Jag vill också poängtera att det är ett samarbete med hästen. T.ex idag var det Attriana som ville ut på slingan och jobba. När vi kom fram till stallet efter avslutad ritt bad hon om att få ställa sig i skaklarna vilket jag inte hade en tanke på själv. Hon ville ställa sig där och få beröm och lite godis, vilket hon givetvis fick. Hennes begäran läser jag av genom att hon tittar dit hon vill gå. Mina hästar älskar att arbeta och de utnyttjar aldrig en situation till sin fördel.

Idag lördag jobbade jag Attriana på slingan i dressyr. Hon utför allt så fint men jag vill ha snabbare reaktioner. Det är lustigt, min gamla Isabella är snabb som en vessla att lyssna. Jag kan nästan inte röra mig i sadeln. Hon reagerar direkt. Speciellt i galoppen byter hon galopp om jag inte sitter alldeles still. Man skulle kunna tro att Attriana, som är en snabb och flyktig häst, skulle reagera mer. Men att hon inte gör det beror på att jag värnat så om hennes lösgjordhet i många år. Det gäller att inte förlora den samtidigt som jag vill ha snabbheten. Kul jobb med denna temperering! En tanke idag; många rädda ryttare lutar sig framåt. Gör man det får man rörelseriktningen på den främre delen av bäckenet vilket samlar och taggar en känslig häst som då blir lika spänd som ryttaren.

En rolig sak som hände idag, När jag skrittat och travat igenom alla rörelser brukar vi gå över till galoppen. Jag har varit lite orolig att rida henne på andra platser än  ridbanan. Hon kan reagera väldigt snabbt ibland för olika saker och jag med min benskörhet  får inte ramla av.  Skaderisken är för stor. Idag var det andra gången jag red henne på slingan. Tänkte hålla mig till trav men hon bad så snällt om galopp så jag tillät det. Själv fick jag oj! Wowww!  känslor. Det har varit ett mål att sitta och kantra henne på slingan och nu gör jag det. Hon kom av sig helt och bröt av efter några steg bara. Snopet! Men jag vet att hon är så rädd om mig och reagerade på mina känslor. När vi kom upp till stallet marscherade hon förbi stalldörren och ville ställa sig i skaklarna igen och promenera ett varv på stallplan. Jag gillar hennes idéer och uppmuntrar att hon tänker. Det är roligare att  samarbeta med någon som tänker själv.

Marion var ute på skogsritt och Isabella fick dra hem lite ved. Attriana red jag på slingan. Nu var jag beredd på att vi skulle galoppera idag. Precis innan första fattningen sköt jägarna iväg ett skott alldeles i närheten, typiskt! Men, det gick hur bra som helst. Hon är van att gå i ett relativt högt tempo på slingan. Började med att reglera galopptempot. Red därefter ett varv åt bägge hållen i öppna galopp, några steg åt gången bara. Det reglerar också tempot och det gick jättebra.! Fortsatta träningar i galopp blir enkla byten och slutor. Förutom de vanliga skolorna (idag i lättridning) jobbade vi med tempoväxlingar. Gjorde några ökningar. Det är en fantastisk känsla att bara flyga fram med långa steg.  Det är något mina fjordingar inte är bra på. Nytt för idag var att jag provade att göra halt när hon låg på för mycket. Det gjorde henne tyvärr mer peppad. Men det är en metod jag ska fortsätta att testa.

Snöstorm idag! Det är ett av mina mål att galoppera Attriana i snöstorm. Idag anlitade jag min modiga medryttare. Attriana hade vilat i två dagar och var lite laddad. Marion fick också en liten medryttare på ryggen. Jag byggde lite hinder åt dem på slingan. Lättare bana denna gång och inga problem för någon av dem. Attriana kan bli lite nonchalant när det är för låga hinder. Marion hoppar över en pinne på marken. Eftersom jag är dressyrryttare ut i fingertopparna vågar jag inte sätta upp så höga hinder. De kan ju göra sig  illa  mina små älsklingar.

Har fått en förfrågan varför jag byter bett så ofta. Det ska man göra för att inte få  tryck på samma ställe i munnen. Det är även bra att ha två sadlar av samma orsak.

Nu har jag fått min operationstid. Det blir den 10 februari. Efter det blir det vila från hästarna på obestämd tid. 

Det snöar fortfarande idag men blåser mindre. Vi har säkert fått  runt tre dm nysnö.  Började som vanligt med Attriana. Igår var det mycket galopp och det kommer det att bli på fredag igen så vi jobbade med  skritten och traven. Förra veckan var det mycket snabba övergångar. Idag ville jag arbeta mer med styrkan. Efter skrittgymnastiken började jag med att hitta rätt tempo och balans i traven. Det blev en del halvhalter och hon kom upp i en fin form. Red öppna i 200 m och sluta i ca 150 m. Både i skritt och trav och åt bägge hållen. Hon har haft svårare för vänster öppna men idag var hon relativt liksidig och det även i slutan. Hon var lite förvånad att jag red så lång sträcka, det var första gången.  Det blåste lite snö från träden så hon var lite taggad. Det blev inte bättre av att en granne satt igång snöslungan och en traktor  puttrade runt på vår gård. Men hon koncentrerade sig och skötte sig så bra min fina “Sackhäst” med flera virvlar i pannan. När hon kom ut i hagen blev det bus! 

Isabella rider jag kortare stunder och varierar arbetet. Idag gjorde vi precis allt; skolor, skänkelvikningar, halva steg, piaff, passage, piruettgalopp och byten. Gjorde en del galoppfattningar från piaff och fick en fantastisk galopp. Övergick sedan att göra övergångar från piaff till passage. Det är en svår rörelse, men hon klarar det. Därefter gjorde jag byten lite hit och dit! De blir inte så bra men det är bra träning för mig. Försöker att inte använda skänklarna utan bara ändra rörelseriktning. Det är jättesvårt! Tur att jag har mina älskade fjordingar som jag kan leka med. Det gör ingenting om det inte blir så bra. Jag kommer inte att tävla dem något mer i medelsvår, tror jag. Jag är så imponerad av Isabella, en häst som är lika duktig i dressyr som att dra ved i skogen. Det kan inte finnas så många hästar av den kalibern. 

Idag var det “uterittdag”, tio grader kallt och lite sol. Red iväg med Attriana och Marion till slingor som en granne har  plogat upp. Tur att vi har dessa plogade slingor. Det är för tufft för hästarna att gå i den djupa snön.  Attriana jobbades i olika galopptempon. Med Marion red jag dressyr. Gick igenom de olika rörelserna och arbetade sen med övergångar från  piaff till galopp. Det har hon alltid klarat bra. Hennes piaff är lite lam och det är mitt arbete att få den aktivare. Därefter gjorde jag övergångar till passage i stället. Hon har alltid tyckt att det varit svårt. Hon har inte fått till det i sitt huvud hur hon ska bära i stället för att skjuta ifrån det första steget. MEN IDAG FUNGERADE DET!!!! Kunde även arbeta henne med trav - passage övergångar. Det är ett arbete jag lagt ner hundratals timmar på. Men, man ska aldrig ge upp. Hon har inga naturliga förutsättninger för denna svåra övning. Man får betänka att det tar oss 12 år i skolan och man måste även ge hästarna tid. En stor dag idag alltså!! Och hon fick massor av godis och var sååå stolt. På hemvägen tränade vi att trava nedför svaga lutningar i backe.  Man gör halvhalter varje steg så hästarna sätter under sig bakbenen ordentligt. I annat fall skrittar jag alltid nedför för att inte frambenen ska ta för mycket tyngd.

Isabella drog glatt släden idag. Körde slingan på vallen som blir smalare för varje snöfall. Det börjar krävas precision att ta sig igenom kurvorna. Min gamla 25-åring är riktigt het när man kör. Jag måste hålla in henne i början. Jag vill inte att hon går över i galopp.

Attriana fick träna sitt tålamod idag. Höll till på ridbanan och hade tänkt att  rida ett kort pass på ca 15 min. Snön är inte lätt att gå i och det är fara för överansträngning. Red  på spåret  och lät henne trava på i låg form på kortsidan och arbetade i ett tempo tre på långsidan. Jag använder en skala upp till tio, för att veta vilka tempon jag rider i.  Ett är piaff, tio är ökad trav och fem är arbetstrav. Vi väntade gäster som jag skulle visa upp henne för. De var försenade och jag vill inte anstränga henne för länge så jag stod still uppsutten på  henne ca 15 min. Det var minus tio grader och en envis vind. Först stod hon alldeles still. Sen började hon nosa på mina ben och tala om att jag borde stiga av. Därefter började hon skritta runt och ställde sig återigen på mitten. Hon nosade igen på mina ben för att jag skulle förstå att vi skulle gå in. Det hjälpte inte heller. Efter en stund när hon stått och funderat ett tag gick hon iväg igen och började trava i låg form på cirklar som vi gör när vi avslutar. Sen stannade hon igen och undrade om det var OK nu för mig att sitta av. Då hade jag inte hjärta längre att inte låta henne få rätt. Jag steg av och ledde henne tills mina gäster kom.   

Idag är det fortfarande minus tio grader, lätt snöfall och snålblåst. Jag red på slingan och arbetade även  i galopp med  Attriana. Tycker nog att jag nått mitt mål att galoppera henne i snöstorm. Närmare målet än så här kommer jag inte, kommer alltid att vara försiktig i ridningen med henne. Jag brukar nämna att jag gymnastiserar hästarna i skritt innan jag går över i en annan gångart. Skrittarbetet är också en test att allt fungerar. Det är lättare att åtgärda något redan i skritten än att sedan få problemet i de andra gångarterna. Skrittgymnastiken varierar jag varje gång. Idag började jag med att testa att hon lyssnade  på sidförande skänkel. Red några snabba skänkelvikningar åt varje håll. Testade även förhållningen. Använder pulserande tygeltag, dvs väster tygel kortar vänster framben´s rörelse och vice versa. Ett stort fel är att ta förhållningen samtidigt med bägge tyglarna. Det låser hästens rörelse. Däremot använde jag vikthjälperna för skolorna. Lät henne trava något varv i lättridning. Satt mig ner och började leka med korta repriser av öppna och förvänd sluta. Hon använder då samma bakben som stöd hela tiden. Hon var helt fantastisk! Hon dansade fram och kom upp fint i form. Varvade med stretch i låg form rakt fram. Det intressanta är att när hon stretchar behöver hon inte längre ha nosen i backen som hon alltid eftersträvat efter en jobbig övning tidigare. Det tar hon bara till när vi avslutar dagens övning. På slutet tränade vi galoppen. Hon går nu gärna i en rund, sakta och fin galopp. Jag försökte få henne att bryta av till trav genom att börja rida lätt. Det fungerar inte så bra än. Det måste fungera innan jag börjar med enkla byten.

Gick igenom Marion´s stresspunkter. Hon tuggade förnöjt när jag masserade hennes spända punkter. Hon är den som har mest spänningar av mina hästar. Höll till på den fina slingan även med henne. När jag kom till samlingen i skrittarbetet red jag halva steg med halter och hon var ovanligt fin och hög över ryggen. Efter skolorna i trav och galopp började jag med övergångar. Piaffen var dock väl lam idag. Positivt var att hon lyssnade mycket bra på halvhalterna. Behövde bara spänna skinkorna lite så kom hennes bakben på plats. Valde att prova passagen från trav. Det gick bra. Från piaffen fick jag tyvärr ett litet hack igen. Hon var inte tillräckligt taggad idag tror jag. Kul att det fungerar från trav i alla fall. Det har det inte gjort förut.   

Det är en stor dag idag! Vi har fått tillökning i familjen. En underbart söt liten vovve har flyttat hem till oss. Hon är av rasen Berger des Pyrenée. Hon är  drygt ett år och har fjordingfärger. När jag bodde i Schweiz tog jag hand om en sådan hund som jag tyckte mycket om. Så efter ca 40 år har jag nu fått en egen Berger som heter Digris Diskreta. 

I går var Marion och Isabella ute på en skogstur. Isabella var riktigt het och hade taktat i skritten. Onsdagar är alltid  en  alternativ dag, dvs. ingen dressyr. Tömkörde Attriana och Marion. Idag var temat styrketräning. Arbetade på min ridbana på gården. Började med Attriana och skrittade runt på rundeln. Jag tänkte att vi kanske skulle gå ner till fåren. Hon tog min tanke i luften och gick direkt iväg dit. Visst är det häftigt när man vet att de kan följa ens tankar!  Attriana kändes så lugn att jag beslöt att arbeta med piaffen. Började med tre steg halt, tre steg halt osv. En övning hon känner sig trygg med. Körde därefter skänkelvikningar och skolor med rejäl böjning. Därefter arbetade jag med halva steg i trav både i öppna och sluta. Hon satt ordentligt och jobbade på en 70 m sträcka. Arbetade i ena riktningen och skrittade tillbaka. Fick henne sen att piaffera några steg från skritt. Underbart!  Det har hon inte kunnat förut. Hon har lättare för att påbörja piaffen från trav. Det går bara att ta några steg sen blir det levader. Men idag fick vi nog till tio steg i två omgångar. Hon blir lätt upprörd. Nu kan jag  bryta hysterin. Jag gör halt och hon står still. När hon var yngre kunde det hålla i  flera dagar. Blir hon bara trygg i piaffen blir den fantastisk. Hon verkligen sitter och har hur mycket energi som helst. Piaffen utstrålar kraft. 

Med Marion hade jag tänkt arbeta med piaff - passage övergångar. När vi gick runt på rundeln upptäckte jag att hon rörde sig väldigt stelt i bak. Hjälp tänkte jag. Här får jag igen som går omkring och skryter med att mina hästar aldrig är halta. Men jag kom strax på orsaken.  Jag hade tagit på ett pessoabett och det var alldeles för skarpt. När jag bytte ut det  rörde hon sig som vanligt. Det var en ny upptäckt. Ett för skarpt bett sätter sig i hela i hästens rörelser. Vi fick till en fantastiskt fin piaff och passage. Övergångarna fungerade också jättebra. Marion själv verkade också överlycklig att hon klarade det så bra. Hon gick i passage ca 50 m och satt verkligen i rörelsen. När vi nu kan lägga till passagen i träningen kommer hon att kunna bli riktigt stark. En riktigt lyckad dag idag!

Dagens arbete gick inte som jag hade tänkt mig med Attriana. Arbetade på slingan. Tappade den röda tråden, det brukar jag inte göra.  Började med att först i skritt och sen i trav göra långa pass i öppna. Därefter testade jag att göra några snabba övergångar mellan vänster och höger öppna. Hon var med och det gick bra. Övergick till små tempoväxlingar som resulterade i ett par ökningar. Bak och rygg är fint med i ökningarna hon är mjuk att sitta på. Men, hon tände till och tappade lösgjordheten och jag tappade min tråd. Nu var det bara att få henne lugn igen. Prövade först att trava i ett friskt tempo ett varv. Hon blev bättre men så fort jag tog tyglarna kändes hon som en bomb. Gårdagens arbete sitter kvar i kroppen. Försökte få henne att bara skritta på lång tygel. Det gick men spänningen var kvar. Visste inte riktigt hur jag skulle få tillbaka henne. Började då att bara trava rakt fram. Det är ju faktiskt väldigt svårt. Koncentrerade mig på att få henne att spåra med hjälp av vikthjälperna. Hon skjuter gärna ut höger bakben. När hon gick rakt blev hon lite peppad av det också. Men det var roligt och lärorikt. Ett arbete som passar bra att träna när man har lite längre raksträckor.

Isabella var nästa häst idag. Tror att hon är på tårna så mycket just nu för pälssättningen. Hon har även blivit sämre på att äta, som vanligt vid denna punkt på året. Halterna blev till piaff. Hon låg på mycket i traven så jag arbetade mer i galopp i stället. När jag rakriktade henne i traven på samma sätt som Attriana blev det gärna passage. Fick då ta ner henne i låg form för att hon inte skulle spänna ryggen. I galopp var det svårare att rida rakt fram och rakrikta med vikthjälperna. Måste vara noga med att skänklarna låg kvar och sen bara jobba med vikthjälperna. Det var ett spännande jobb jag aldrig gjort förr. Det var svårt men mycket intressant.

Uteritt idag med Marion och Attriana. Red till en gammal landsväg som vid rätt väglag är utmärkt att galoppera på. Träden på sidan var snötyngda och vackra. Började med en galopp i tempo åtta. (ett är piruettgalopp och tio ökad galopp). Attriana gick först som vanligt men Marion hängde med utan problem. Vände när vi kom till vägens slut och skrittade en stund. Jag bad min medryttare galoppera tillbaks i ett friskare tempo medan jag skrittade tillbaks. De försvann i ett nafs. Marion var fantastisk. Hon frågade om hon fick följa med. Jag kände mig inte i form och bad henne bara skritta. Hon accepterade det utan problem. Stannade t o m och tittade på de vackra träden ett tag. Attriana hade gått i galopptempo som en löphäst (tempo 15 kanske?) Hennes ryttare har ridit löphästar tidigare och tycker att hon är väldigt snabb. Hon hade bytt galopp själv vid svängarna och hållit samma tempo även över snövallarna. När det var dags att stanna hade det inte varit något problem. Det hade varit lite läskigt men också häftigt! Tur att jag slipper dessa galopper. Attriana behöver få sträcka ut ibland. Min medryttare är värd guld för oss. Attriana har enormt bra kondition. Hon flåsade inte ens och blev som vanligt inte ens svettig. Marion var genomblöt av svett. Hon har fått tjock päls igen. Bägge hästarna var duktiga var och en på sitt sätt. Tycker om att de inte är beroende av varandra. Det är något som jag tycker är viktigt att träna.

Det blev lite dramatik under Attrianas träningspass idag, men det slutade bra. I skritt började jag med  att ha henne ställd men ändå spåra. Det gick lättast till vänster, men fungerade OK till höger också. Sedan arbetade jag med tempoväxlingar i skritt. Skritten är hennes sämsta gångart. Eftersom hon tände till i travökningarna i förra träningspasset, tränade jag på att få henne att länga ut skrittstegen i stället. Därefter varvade jag med öppna, sluta och förvänd sluta med några steg åt gången. Hon var med på noterna och kändes mjuk. Travade några varv och lät henne sen galoppera. Men, så började hon stanna. Hon stannade tre gånger och jag förstod inte varför? Men så kastade hon sig lite åt sidan och jag upptäckte att hela ländtäcket låg ner på hennes högra sida samt att svansremmen låg runt hennes högra hov vid karleden. Jag hann precis ta loss hennes hov så sköt jägarna iväg ett skott inte långt från oss. Vilken tur jag hade och vilken klok häst som stannade och ville tala om för mig att ländtäcket inte låg kvar. Hästar är definitivt inte dumma djur. Här var det jag som var dum och ouppmärksam. Fortsatta träningen gick ut på att rida öppna galopp. Ville ha ner galopptempot och det fungerade. Hon jobbade på bra. Red henne sedan i tävlingsform i trav. Red rakt fram, koncentrerade mig på att hon spårade, med användning av vikthjälperna. Hon fick gå  i  högre form med  schvung och gjorde halter. Allt kändes väldigt bra men hon tände till och blev rädd för allt möjligt.  Till slut fick jag gå av och leda henne. Även då reagerade hon och var “på tårna“ .Attriana är helt enkelt en tänd modern dressyrhäst, en Ferrari! Egentligen är hon tuff och orädd men nerverna spelar henne spratt. Skulle jag pressa henne i dessa situationer skulle hon förmodligen få både fysiska och psykiska problem. Det är bara att skynda långsamt, göra samlingen till vardag så småningom, hoppas jag.

Med  Marion tog jag en promenad i skogen med min nya lilla söta vovve.  Hon hade bekantat sig med Marion igår kväll. Jag kan lita på att Marion inte sparkar så jag provade att rida ut. Det gick bra. Vovven tyckte det var såå spännande och roligt. När hon blev osäker gick hon tyvärr helt bakom Marions bakhovar. Det kändes inte så bra. Skulle gärna vilja vet hur man kan träna bort ett sådant beteende? Är det någon som har ett tips?     

Idag var sista dagen som jag tränade mina hästar innan min sjukskrivning, känns tråkigt. Vädret och snön är perfekt nu. Min “ridbana” på gården med några cm snö på är fantastik att rida på, precis lagom fjädrande. Red Isabella i 30 min. Lekte mest, gjorde vändningar i galopp utanför stallet där det är lite bredare. Galoppen var fyrtaktig och inte så bra. Red några skolor på vägen upp till gården men skrittade ner. Red några halva steg i nedförbacke och passage uppför. Isabella kändes pigg, glad och fin i kroppen. Men, hon har börjat matvägra som vanligt vid den här tiden på året. Jag känner mig mycket orolig! 

Attriana var mycket pigg. Det märker jag redan när hon går ut genom stalldörren. Promenerade henne runt slingan innan jag satt upp. Jag är så glad att jag från allra  första början alltid ridit igenom henne i skritt. Det gör att jag kan fånga upp hennes koncentration trots att hon är “på tårna”. Fysikaliskt är det också bra för kroppen att få genomblödning i de muskler som jag sedan ska jobba med. I traven red jag henne bara i låg form, skolor i lättridning. Det stora vedmodet kom över mig att det är mitt sista ridpass på ett tag. Attriana fångade som vanligt mina tanker och gick ner i skritt, trots att hon var så pigg. Så i och med det avslutade vi dagens ridpass. 

När jag piggnar till igen efter min magoperation kommer jag tillbaka till bloggen och ska då skriva lite allmänt om filosofin i träningen och berätta mer om mina hästar.

Min rehabilitering efter magoperationen verkar ta tid. Det beror bland annat på  

komplikationer med en lunga. 

Attriana har nu vilat i tre veckor och jag har ingen möjlighet att sätta igång henne än. Jag  har bestämt att hon får sin årliga vila på sex veckor. Hon kommer  att sättas igång den 21 mars och vara tillbaka i form den andra maj. Det tar lika lång tid att sätta igång en häst som vilan är. Att hästar vilar i just sex veckor är bra. De hinner inte tappa för mycket muskler och de mognar. Inför en vila får hästarna jobba med det som de tycker är svårt. Jag har alltid haft en viloperiod en gång om året för mina hästar. Attriana har haft sin viloperiod under sommaren då bromsen härjar som mest. I år får det bli midnattsritter i juli istället. Fjordingarna har alltid vilat på vintern. De är duktiga på att äta gräs och har mått bättre av att jobbas under betesperioden. Fjordingarna börjar bli gamla och kommer bägge två att gå på halvfart hela året. Isabella har gjort det ett tag men även med Marion kommer jag att trappa ner i träningsintensitet. Under vilan får hästen helt vara ifred, bara gå i hagen på dagarna men sköts naturligtvis med ryktning osv. 

Äntligen kan jag sitta upp på en häst igen. Det blir bara skritt någon vecka framöver. Marion och Isabella har varit igång hela tiden så det var bara att kasta sig upp på Marion. Efter ett varv på slingan i fri skritt blev det lite tråkigt. Jag började jobba med en styrkeövning som passar bra när häst/ryttare är konvalescent  eller behöver arbeta styrka på ett milt sätt. Det vanligaste är att man rider tre steg halt, tre steg halt osv. Idag red jag fem steg halt, osv. Jag gjorde säkert 50 halter. Det är viktigt att inte använda tyglarna utan bara överskänkeln. Hästen ska “tänka bakben” i både igångsättning och avsaktning. Om man känner att hästen har stannat för mycket på frambenen lägger man in en ryggning. Även ryggningen ska ske med bara överskänkel. Enklast är att lägga till knäna. OBS! Det är vikigt att man aldrig rider med knäslut. Sitter man så låser man sin kropp och kan inte arbeta optimalt. Därefter började jag lägga in olika steglängder under de fem stegen. Det ökade svårighetsgraden. Marion blev mycket uppmärksam och tog i ordentligt. Låg på gränsen till piaff ibland.    

MARION har arbetat tre dagar med  styrketräning. Det har i huvudsak skett i skritt men jag har börjat trava lite sakta. Idag den fjärde dagen longerade jag henne. Jag har arbetat lite extra med hennes vänstra bakben med öppna och sluta. I öppna är det viktigt att de arbetar ut mot yttertygeln. Blir yttersidan för lång fungerar inte rörelsen som samlande. Man märker tydligt att det är jobbigare än med en lång yttersida.  Red öppna i halva steg i trav och arbetade samtidigt med att ha henne mjuk över nacken. 

En av dagarna började jag med att i skritt flytta henne i skänkelvikning några snabba steg åt båda hållen. Det fungerade lättast till vänster. Red därefter skolor och skänkelvikningar. Gick sedan tillbaka till övningen att snabbt flytta henne till höger och vänster. Det var stor skillnad. Hon svarade snabbare och flyttade sig lika lätt åt båda hållen. Där ser man vad lite gymnastik gör, både mentalt och fysiskt.

Idag fick ATTRIANA sitt första arbetspass efter sex veckors vila. Ledde henne i skritt 10 min på gården. Longerade henne sedan i trav på ridbanan. Det är fortfarande ca fyra dm snö kvar på banan, så det fick räcka med 3  minuter i varje varv. Jag hade gjorden på för att hon skulle tänka arbete men